2/6 Draculaland 😈

Det fanns inte alls i planeringen när jag kom hem från Transylvanien för ganska exakt ett år sen, att åka dit igen. Dels för att det är roligt att upptäcka nya platser. Men framför allt att resan var ett riktigt svårtoppat äventyr. Hur skulle en ny tur kunna bli ens i närheten av lika bra?

Men så hamnade jag på Kullaberg en helg i oktober. En liten trailcamp arrangerad av Löparglädje och Kullamannen. Alltså, en sån helg där höstvädret är på topp, trailen är fantastisk (eftersom man är på Kullaberg) och människorna är supertrevliga trailälskare. På kvällen snackades det Transylvanien, visades bilder och en vecka senare var jag inbokad... 

Låååångt senare, 2 juni 2016, blev jag hämtad av Ylva och Elna klockan 3 på "morgonen" för avfärd mot Kastrup. Sen följde en maffig resdag, Kastrup - München, smidigt flygbyte trots allt på en dryg timme, München - Bukarest. Väl framme samlades vi, liksom förra året, i flygplatsens cafe för att vänta in löpare från andra orter än Kastrup. Vi fick oss ett gott skratt. Liksom förra året saknades en del på menyn; ingen pizza, inga sallader och bara vissa mackor. En stund efter vi beställt kom servitören tillbaka och meddelade att det bara fanns 4 lasagner kvar, vem ville byta till macka?

Därefter åkte vi minibuss till Brasov i Transylvanien. Bussresan tar ca fyra timmar och börjar med en lång rak väg över slätten. Så småningom syns berg i horisonten och väl där är vägarna betydligt slingrigare, omgivna av sluttningar och berg. 

Enda stoppet på väg till Brasov var när Per skulle köpa Palinka.

Väl framme i Brasov inkvarterades vi i en rymlig "svit". Hotellets heltäckningsmatta började direkt innanför ytterdörren och sträckte sig genom korridorerna och givetvis i vårt rum. För att komma till hissen passerade vi genom matsalsdelen där det pågick en bröllopsfest.

Lagom sega efter den långa resdagen bestämde vi oss för en promenad ner till torget och ta en kaffe. (Trots två övernattningar i Brasov förra året, kom jag aldrig utanför hotellet då.) Det var en trevlig stad med flera charmiga gamla byggnader. Mitt på torget fick vi vår fika på en uteservering.

Torget i Brasov. Jaana, Lotta, Anso, Susanne och Sara.

Notera Brasovskylten a la Hollywood högst upp på berget.

Tillbaka på hotellet var det välkomstmöte, presentation av det grymma ledarteamet och lite kort om rutterna. Blir så imponerad av ödmjukheten hos våra rumänska guider. Trots framstående placeringar och genomförande av extrema ultralopp, tillades att "det inte var något särskilt, vi kan alla lite lite mer än vad vi tror" (om jag minns rätt var det Paula som sa det). I alla fall skulle röd grupp starta med 5km uppför och grön med samma sträcka i kabinlift. Uppför är inte min styrka, alltså fördel kabinlift. Dessutom körde jag slut på mina krafter på första dagen förra året, så jag valde grönt för dag ett (väldigt förnuftigt och otypiskt mig).

Bröllopsfesten (tror jag) var fortfarande igång med högljudd musik när vi skulle äta i restaurangen på borden brevid. Dåligt med högtidsklädsel vid våra bord. Men trots musiken inledde vi en massa gott löparsnack. Maten var god och riklig; en massa bruschetta med olika pålägg, kyckling med svampfyllning och potatis och ungefär en hel äppelpaj vardera till efterrätt.